Tidigare skrev jag om individens och egots sakta utdöende. Att kunna förstå storheten av att när vi gör tillsammans blir det ännu starkare. Det handlar alltså om att vara en team-player, att bidra med sin del i något större, men också att kunna stå tillbaks och ge plats till andra.

Jag är själv oerhört känslig för stämningar och vet hur lite som behövs för att min kreativitet skall flöda eller helt dö, så allt detta med gruppdynamik och hur vi är mot varandra intresserar mig mycket.

Idag handlar det om vad som händer när vi slår ner på andras resonemang och i veckan skriver jag om hur utmanande det kan vara att inte ta för mycket plats i en grupp.

I nästan hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat i kreativa miljöer. Även om jag aldrig riktigt i detalj har formulerat hur en kreativ process går till, så vet jag hur förödande det är att slänga in negativa nedslående kommentarer i processen. Icke helt färdigtänkta och sannolika resonemang måste få undersökas och ta plats.

Därför blir jag alltid lika förvånad när jag hamnar i möten eller sammanhang som fortfarande har just den omoderna kulturen.

Visst känner ni igen er i detta:
Någon öppnar munnen och säger en tanke som inte är färdigtänkt, en mening som mer är till för att andra i gruppen skall kunna bygga vidare på. Direkt slår någon annan ner på en detalj och säger typ “Då har du inte tänkt på blabla och då kommer inte det funka..”.

Plötsligt ändras gruppdynamiken direkt. Nu tvekar man innan man öppnar munnen eftersom det finns risk för att framstå som naiv och ogenomtänkt och den med det negativa inlägget framstår istället som smart. Ni som har varit med om detta vet hur påtagligt stämningsskiftet är.

Det är ju inte ett dugg smart att vara neggig, det är lätt att vara negativ, faktiskt jättelätt! Att däremot kunna se sig själv som en pusselbit som skall byggas vidare med andra bitar från gruppen och att våga öppna upp för möjligheter där man initialt inte ser slutmålet, är mycket mer avancerat och en viktig färdighet för gruppens slutresultat.

I höstas fick jag ett helt nytt djup i vad detta negativa gruppbeteende leder till och vad som istället kan hända om man har ett helt annat mindset.

Vi hade 5 studenter från skolan Hyper Island på yogayama som arbetade med oss i 8 veckor. Hyper Island anses ju arbeta med pedagogiker och metodiker som ligger långt i framkant och det är också så som skolan har blivit så framgångsrik. Det var otroligt roligt och inspirerande att vara en del av deras arbete. De levererade massor av bra saker men framförallt var jag så imponerad av deras olika metoder och deras disciplin kring just hur man får ut maximalt av en grupp.

Grunden i deras arbete var två saker.
Ett välutvecklat och uppstyrt feedback-system var det ena. Att ge medarbetare eller kompisar feedback är svårt och du behöver veta hur man gör så att det uppfattas som en vänlig handling istället för något som förminskar den andra. Men deras gedigna arbete med att rensa bort allt som låg outtalat inom gruppen ledde till att alla kom till sin rätt och alla bidrog med det som var deras styrka.

Det andra var arbetet med just kulturen där negativism helt enkelt inte fick någon plats alls. Även där fanns genomarbetade metoder för att utveckla detta. “Yes, and…” hette en övning vi gjorde som just bygger på att du alltid säger “yes, and… “efter att någon annan har pratat så att du tränar på att bygga vidare på andras tankar. Det handlar alltså inte längre om att framstå som smart själv och plocka egna poäng utan om att vi bidrar till att bygga tillsammans. Så fint och lovande.

Lite mer “Yes, and…” helt enkelt!

Tack innerligt för att du läser

Estelle